Tänk om alla verksamhet, men i synnerhet lektionerna, i skolans värld först och främst ( oavsett stoff-område ) kunde ha fokus på att utmana våra elever kring något eller några av de grundläggande kunskapsförmågorna:

• förmåga att tolka och analysera,
• förmåga att kommunicera
• förmåga att identifiera och lösa problem,
• förmåga att reflektera,
• förmåga att värdera och tänka kritiskt,
• förmåga att jämföra och se skillnad och likhet,
• förmåga till metakognition (att lära att lära)

Vad händer då med elevens lärande för livet, tror vi?

Tänk om vi kunde få till en lärmiljö på varje skola där man faktiskt vill lära  och lär av varandra. Att man som enskild individ använder sig av de lärdomarna. Elev - elev- Lärare - lärare. Elev - lärare. Lärare - elev. De 2 största utmaningarna är att våga lära av eleven samt att för sina kollegor visa på och argumentera för sina egna bra lärdomar.

Vad händer då allmännt med energin alla de gånger vi möts som medaktörer på den lokala skolan, tror vi?

Tänk om vi kunde se till att det långsamma språket/ den korrekta feedbacken/ det prestigelösa förhållningssättet är det dominerande arbetssättet i undervisningssituationen.

Vad händer då med elevens lust att lära, tror vi?

/ Anders Wockatz