Varför har vi inte haft ett naturligt samarbete tidigare, på bredden, inom skolan? Med Finland, vår granne.

Märkligt... Vi anammar alla metoder med hull och hår som kommer ursprunglingen från näringslivet i USA. Hur vi ska styra skolan. Hur vi ska jobba med relationer för att lyckas i det framtida samhället. Hur man ska se på kompetensutveckling.

Det Finland har som är unikt är de i det samhället inbyggda förväntningarna på skolan. Skolledarna känner det. Lärarna känner det. Eleverna känner det. Samhället känner det. De bästa unga kvinnorna i landet blir lärare i de yngre åldrarna. Det är talande för skillnaden mellan länderna. Det finns ingen "metod" att kopiera.

Det svenska Rektorsprogrammet som det är utformat nu ( och jag hoppas den nya lärarutbildningen har liknande inriktning ) har fokus på:
- formativ bedömning som huvudmetod för bedömning utifrån de grundläggande kognitiva förmågorna, kontinuerligt i undervisningen
- det relationsskapande arbetet i varje situation ( kommunikationsfärdighet ) måste fungera innan eleven kan lära sig
- skolans utvecklingsarbete måste fokusera på det viktigaste, undervisningen i klassrummet
- skolledarens ledarskap måste utgå från en förståelse för hur enskild kollega fungerar, hur den förstår sitt uppdrag